Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina små behov. Och den, som i enlighet med
högre plikter lever icke blott för sig själv, utan
i sin lilla mån söker verka som medlem av mänsklighetens
stora familj, för mänsklighetens stora
mål, han har sannerligen tillräckligt fält för sin
verksamhet varhelst han lever, på landet eller i
staden, i hyddan eller palatset. Emellertid är det
väl, att människorna ledas av olika böjelser; de
stora städerna äro lika nödvändiga som de spridda
hyddorna.
Djäknarne gjorde just icke långa dagsmarscher
och uppehöllos ofta på vägen av än en, än en
annan orsak. Först på femte dagen hunno de
därför till Trevnadslösas ägor. De vandrade förbi
masugnen, i vilken de först gjort Sven masmästares
bekantskap, och den lilla skogsbäcken,
där de i hans sällskap badat, samt återsågo, sedan
de hunnit genom skogen, den vackra dalen, där
korporalens hydda var belägen. Det var samma
dal, samma insjö, samma höjder, men ändock
gjorde det välbekanta natursceneriet på djäknarne
ett annat intryck nu än förra gången. De små
åkerfältens böljande gröda var avmejad, ängarnes
och lövträdens grönska mindre saftig, vårens
blommor ersatta av andra, som förkunnade höstens
annalkande. Det låg en prägel av stilla, drömmande
melankoli över nejden, men solen göt nu
som då sitt gyllne sken över klippor, fält och
sjö, likasom minnet av förflutna, lyckliga dagar
sprider ett vemodigt återsken över ett framskridet,
ödsligt och förhärjat liv.
- Se där, där är stugan! sade Adolf, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>