Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja vi i korthet redogöra för dessa personers
öden.
Sven Stål tjänade trenne år vid gardet, omtyckt
både av förmän och kamrater. Han erhöll ofta brev
från fosterföräldrarne, från Johanna och Göran
– brev, som skildrade deras lycka, trevnad och det
växande välståndet i denne sistnämndes hus. Slutligen
anlände ett brev, som underrättade Sven
om ingenting mindre, än att Göran ingått en
kristlig äkta förening med Ingrid, och skildrade alla
enskildheterna av det storståtliga bröllopet, vid
vilket bland andra Adolf Sparrfält, då Uppsalastudent,
fungerade som marskalk. Så lycklig Sven
kände sig över sina anhörigas och vänners välgång,
trånade han dock efter hembygden och efter sin
trogna Johanna. En olyckshändelse, som Sven dock
i sitt hjärta välsignade, gjorde, att han, snarare än
han hoppats, fick återse dem; vid en provskjutning
av nya gevär förlorade han nämligen ett finger
på vänstra handen, fick med anledning därav avsked
ur krigstjänsten och återvände full av hopp och
glädje till hembygden.
De penningar, han genom träget arbete förtjänat
på sina från tjänstgöringen lediga stunder,
hade han, trogen sin föresats, alltid skickat till
fosterföräldrarne, ehuru han väl visste, att dessa
nu ej mera behövde dem. Göran hade för dessa
penningar på sina ägor byggt och inrett en nätt
stuga med bredvidliggande smedja, och när Sven
hemkom, var allt i ordning för hans och Johannas
giftermål och bosättning. Vi behöva väl ej säga,
att de icke onödigtvis uppsköto med studerandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
