Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta beslut bragte den olycklige konungen sitt rike nära
undergångens brant och störtade sig själf från tronen i landsflykt.
Den första följden blef att den svenska armén i största
hast måste innesluta sig i Stralsund, därefter draga sig till ön
Riigen och före utgången af september månad lämna den sista
återstoden af Gustaf II Adolfs eröfringar i fiendens våld. När
äfven Finland skulle gå samma väg, berodde först och främst
af England.
Dunkla rykten om hemliga öfverenskommelser i Tilsit
hade trängt fram till London. Engelska regeringen svarade
snart på dem genom att utföra en mot en neutral stat oerhörd
våldsgärning. För att hindra fransmännen att bemäktiga sig
den utmärkta danska flottan, tvang hon genom ett tre dagars
bombardemang af Köpenhamn därvarande hof att utlämna till
England de flesta och yppersta af Danmarks krigsfartyg. Sålunda
var det klart att det stolta Albion icke hade för afsikt att
upphöra med striden förr än den ena parten, vare sig engelsmännen
själfva eller Napoleon, dukat under i densamma. Kejsar
Alexander var således på grund af sina förbindelser tvungen att
förklara England krig, och i november samma år gjorde han
det äfven.
Redan tidigare hade han i ett egenhändigt bref
uppmanat Sverges konung att förnya öfverenskommelsen om
beväpnad neutralitet med Ryssland, d. v. s. att utestänga den
engelska flottan från Östersjön. Och efter det han förklarat
England krig, uppfordrade han ännu en gång Sverge att göra
gemensam sak med Ryssland. Denna hans fordran fick ett
visst eftertryck genom att ryska trupper under hösten
sammandrogos vid finska gränsen. Men icke ens nu visade Alexander
någon lust att böija ett krig med Sverge, utan han tyktes
tvärtom hysa det hoppet att blotta hotelsen skulle förmå
Gustaf Adolf att förändra sitt politiska system. Till
Napo-leons representant i Petersburg, general Savary, yttrade han en
gång: „Jag tror mig handla i enlighet med kejsar Napoleons
önskningar genom att blott tvinga svanskame att-sluta fred (d.
v. s. med Frankrike), och ni skola få se att de icke ens afvakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
