Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog omöjligt att bibehålla Uleåborg. Sommartid hade
ställningen där varit mycket säker, men olyckligtvis räkte
vintern alt fortfarande, och fienden kunde längs isen marschera
direkte till Haukipudas samt därstädes afskära återtåget från
Uleåborg. Dessutom hotade ännu en annan fara: om de från
Savolaks framtågande ryssame i Krantsila besegrade Cronstedt,
skulle de före Klingspor hinna fram till Uleåborg. För att
hindra detta, skulle armén tidigt följande morgon tåga till
Siikajoki och därpå besätta Hailuoto. Om olyckan ännu
fogade att äfven Uleåborg måste öfvergifvas, så ärnade
Klingspor söka rädda förrådema till Kemi och Tomeå „samt om
ingen annan utväg blir, låta bränna det qvarblifvande i
Uleåborg-.
Men hvad som bäst bevisar Klingspors hopplösa
stämning, är att han i samma br.ef till konungen ändtligen talar om
befälets öfverlåtande i andra händer. „Jag har velat draga mig
fram med min usla hälsa utan att därom nämna för Eders K.
Majestät, men jag är i den för mig smärtande belägenhet att
jag ej längre kan hålla ut, och sjuknar jag, känner
generalmajor Aminoff, hvilken ständigt varit med mig och på hvars
fullkomliga capacité Eders K. Majestät kan fullkomligen lita;
honom kan befälet så vida anförtros, att generallieut: af
Klercker kan bära namn af att föra befälet, men finner sig ej
stött att följa general Aminoffs råd“.
Då Klingspor talade om en reträtt till Västerbotten, visste
han mycket väl att han därmed icke skulle förvåna konungen.
Gustaf Adolf hade af de rapporter han mottagit, själf kommit till
den uppfattning, att armén kanske inom kort skulle nödgas
öfvergifva Finland och därför sändt sin öfveradjutant,
öf-verste H. G. Mellin att taga reda på förhållandena i
Västernorrland och Västerbotten samt om dem föra upplysningar till
Klingspor. Mellin inträffade i Brahestad den 16 april,
samtidigt som finnarne, efter att hafva kämpat vid Yppäri, Viirre
och Pyhäjoki, anlände dit. Hvad han hade att meddela
öfver-befälhafvaren var icke egnadt att stärka dennes mod. I
Västerbotten funnos inga förråder: spanmålen förslog knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
