Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands historia har att uppvisa många dylika karaktärer af järn,
men Svartholms kommendant hörde icke till dem. Kanhända
voro dock icke hopplösheten och fegheten de enda orsakerna
till hans uppförande. Det kan i alla fall förutsättas som en
möjlighet, att här ännu röjes en svag efterdyning från
Anjala-förbundets tider. Därpå skulle syfta ett attribut — »mästare"
— hvilket Gripenberg en gång använder, då han år 1809 talar
om Sprengtporten, och detta antagande motsäges icke af att
Gripenberg redan år 1808, och det just på Sprengtportens
uppmaning, öfvergick i rysk tjänst.
Naturligtvis drabbar skulden till en del äfven dem, hvilka
gifvit mannen ett uppdrag som han icke var vuxen, och detta
så mycket mer, som hans oduglighet nogsamt synes hafva
varit bekant. Sålunda säger Klercker i sina anteckningar:
»Konungen skicka tjenstebref till major Gripenberg vid Jägerhorns
Rgtet att vara tjenstgörande Commendant på Svartholm.
Gripenberg är en god poet(!), men aldrig känd för militair,
hvar-före man hade ej mycket att vänta."
Svartholms olycklige kommendant fick inom kort
anledning att fråga sig, om dock icke en graf under lästningens
grusade vallar hade varit att föredraga framför en förtidig
kapitulation. Medmänniskors förakt kom honom i rikt mått till
del, särskildt sedan hans inträde i rysk krigstjänst gifvit stöd
åt misstankarna om hans brottslighet. Bittert ångrade han att
han följt Sprengtportens uppmaning, och redan hösten 1809
ansökte han om afsked. I ett bref till grefve Rumjantsoff den
28 september ger han följande skildring af sitt ömkliga till*
stånd: »Numera höljd af vanära, ständigt utsatt för förtalet,
som sliter min heder i stycken, orättvist misstänkt och
föraktad äfven af dem under hvilkas order och med hvilka jag
måste tjäna: utan hopp om att någonsin bli offentligt rättfärdigad,
så att min oskuld skulle komma i öppen dag, öfvergifven af
mina vänner som vändt mig ryggen, förtärd af en tryckande
sorg, hvilken brutit min redan af 40-årig tjänst försvagade
hälsa, vid en redan framskriden ålder utan stöd, utan
uppmuntran och utan någon som hälst tröst — ser jag mig oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
