- Project Runeberg -  Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 /
207

(1897) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari Translator: Werner Söderhjelm - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gutoffsky äfven nu opponerade sig, yttrade amiralen häftigt:
„Det är ledsamt, man följer sin pligt och sin öfvertygelse och
får oftast motsägelser. Hvilket är bättre att se fästningen förr
gå öfver eller att bjuda till att så här frälsa henne? Någon
af herrarne, som kan göra bättre, må afsluta med ryske
generalen. Jag gör mig då sjuk." *) Ånyo tystnade alt motstånd
och vid företagen omröstning godkändes äfven tidsbestämningen.
Man bad likväl amiralen ännu söka få tiden förlängd.

Därefter skulle beslutas om afträdandet af de utanvärk,
hvilka ryssarne fordrade såsom en borgen för konventionen.
Återigen opponerade sig Wämhjelm och Gutoffsky, hållande
före att fordringarna voro altför öfverdrifna. Men äfven nu
bragte Cronstedt alla till tystnad. LångÖm befann sig, påstod

han, i så dåligt försvarstillstånd, att han redan tänkt på att
återkalla sitt där förlagda folk. Ryssarne voro ju dessutom

*) Alla närvaranden skildra likväl icke Cronstedts uppträdande pä
samma sätt som Hauswolflf. Kapten Fock t. ex., som icke skiljer mellan de
olika faserna i rådplägningen, berättar om dess allmänna gång: naf de äldre
Chefer resonerades mycket och ingen tycktes anse nödvändigheten häraf,
mera än öfverste Jägerhom, som med inponerande ton snäste alla som
vågade motsäga honom. Bland dem voro öfverstame Wämhjelm och
Gutof-ski, den sednare sade med alt förtroende att Herr Amiralen kan bäst dömma
om fästningens tillstånd, tycker jag att vi minst skulle blottställa oss för
något åtal, i fall vi försvarade fästningen så länge det vore möijeligt, fast
också detta icke räckte 10 dygn, ty om secours icke inträffat inom d. 3
Maj och fästningen då skall bortlämnas, torde vi kunna komma härföre till
ansvar, hvarpå Amiraln med största foglighet svarade: är Herr öfversten af
den tanckan, så tag ni emot befälet, jag lofvar er att med samma nit jag
härtill haft det, med mina råd gå er till handa, jag skall icke mistycka det,
min öfvertygelse. endast grundad uppå att kunna bibehålla fästningen, är nu
icke lika med eder, ock jag vågar icke gå ifrån denna öfvertygelse. öfverste
Gutofski svarade: nej, befälet är på så goda händer så jag vist icke vågar
taga emot det.u Och p& samma sätt säger Liljensparre, efter att hafva
omtalat huru äfven Wämhjelm, Gutoffsky och Hjärne slutligen bifallit till
konventionen: „hvilken f. d. v. amiralen dock på intet vis sökte att påtruga
dem eller öfvertala dem att antaga, utan yttrade tvärtom att som 12
personer kunna inse och bedöma sakerna bättre än han ensam, så ville han
gemensamt med dem öfverlägga om bästa sättet at bevara fästningen.”
Lil-jensparres förklaring den 22 juni 1808.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djfikrigar/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free