Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade sin ställning till att anhålla om nådebevis för sig och sin
familj. Jag glömmer aldrig huru kejsaren, då jag framlämnade
herr Jägerhorns afskedsansökan från guvemörsposten (det var
i november 1812) efter att hafva tagit kännedom om detta
papper uttrykte sitt beklagande öfver förlusten af en så nitisk
tjänare. Af distraktion eller brist på hofmannaskick tog jag
mig triheten anmärka att denna förlust lätt kunde ersättas;
men knapt hade jag uttalat de första orden, innan Alexander,
annars alltid så vänlig och öfverseende, otåligt atbröt mig och
sade: „jag förstår icke hvarför ni finnar hysa ett sådant agg
dll den stackars Jägerhom; jag förstår nog att historien om
Sveaborg framkallar hos eder obehagliga minnen — men ni böra
därvidlag hålla er till Cronstedt." Genom detta lilla inlägg
till Jägerhorns förmån var det icke svårt att komma underfund
med att Cronstedt var syndabocken och att öfversten genom
osynliga, men faktiska tjänster hade positiva rättigheter till den
nye herrens öfver Sveaborg tacksamhet."
Rehbinder uppfattade Jägerhorns handlingssätt såsom,
bland annat, en följd af Sprengtportens
själfständighetssträfvan-den. „Alt hvad denne äregirige åldring flere år tidigare utsådde
i sin fädernejord bar ändtligen frukt, och Sveaborgs
kapitulation var, om icke det första, så åtminstone det viktigaste af hans
värk." Dessa ord torde innehålla en öfverdrift. Ingenting
låter oss förmoda att det hopp om en finsk stats upprättande,
som ännu 1808 lefde kvar i Sprengtportens sinne, skulle hafva
utgjort en bevekelsegrund för den yngre Jägerhorns
handlingssätt. Men äfven hos honom hade den tanken fått fäste, att,
då det i alla fall i längden var omöjligt att motstå den ryska
öfvermakten, en frivillig anslutning till det mäktiga grannlandet
vore till fördel för finnarne. I denna mening var äfven
Jäger-hom en lärjunge till Sprengtporten och värkade i hans anda.
Rehbinder förestälde sig icke något annat samband
mellan sträfvandena från Anjala-förbundets tider och Sveaborgs
kapitulation än att Sprengtportens läror efter årtionden ännu
grodde i Jägerhorns själ. Vi hafva sett bevis på ett mera
direkt sammanhang. För att icke tala om att Ladau under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
