Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom den svenska militären i hufvudsak ännu på samma
outvecklade och bristfälliga ståndpunkt, som under tidigare krig
varit orsak till att farsoterna oftast förde i grafven ett vida
större antal af rikets krigsfolk än någonsin fiendens kulor och
svärd. Vetenskapligt bildade militärläkare funnos högst få;
inom de flesta truppafdelningar var läkarvården anförtrodd åt
s. k. faltskärer och åt deras „gesäller", hvilkas praktiska
färdighet i yrket oftast lämnade mycket öfrigt att önska. Och
lika ödesdiger till sina följder var vederbörandes sed att
uppskjuta anskaffandet af under ett fälttåg nödvändiga läkare,
medicin och alt som för sjukvården erfordrades, tills kriget redan
brutit ut, då tillgodoseendet af dessa behof ej längre var
möjligt. Lyckligtvis såg det ut som om Gustaf IV Adolfs regering
på detta område komme att bilda en vändpunkt till det bättre.
Genom kungörelsen af den 6 augusti 1806 bildades en särskild
militärläkarekår, hvars alla medlemmar måste vara läkare
med vetenskaplig fackbildning. Redan tidigare hade det blifvit
föreskrifvet, hvilka läkemedel som borde finnas i hvarje
regementes medicinförråd och huru militärlasaretten, så väl
ambulanserna som de stabila lasaretten, borde ordnas. Auspiciema
voro sålunda gynnsamma, — om blott de faktiska förhållandena
komme att motsvara förordningarnas bestämmelser. Det var
naturligtvis omöjligt att med ens skapa åt armén en ny, sitt
kall fullt vuxen läkarekår, och man måste därför tillsvidare
låta många af de gamla faltskärerna stå kvar. Men tyvärr
lämnades äfven det, som kunnat göras, ogjordt. Den nya
militärläkarekårens chef, Hallman, vidtog veterligen inga
åtgärder för att. påskynda den afsedda förbättringen och lät äfven
i öfrigt bristfölligheterna och missbruken fritt florera. Vid
utbrottet af 1808 års krig saknade sålunda många
truppafdelningar i Finland såväl läkare som medicin. 1)
Den svenska läkaren C. A. Dahlgren, som själf var
närvarande på krigsskådeplatsen, har i bjärta färger skildrat den
l) Jfr Otto E. A. Hjelt, Svenska och finska medicinalverkets historia,
Helsingfors 1891—93, afdelning XVII, „MiIitärläkarevård.**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
