Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget vid Oravais och ledningen i detsamma räknats till ett af
Adlercreutz’ största misstag under kriget. Äfven Aminoffs dom
öfver honom är ytterst skarp.
Aminoff hade, såsom vi veta, alt ifrån krigets böljan hyst
fruktan för större drabbningar och varit af den åsikt, att man
medels skickligt opererande och ett djärft guerillakrig i
vidsträk-tare grad kunde skada fienden. Efter det Adlercreutz dragit
sig tillbaka från Ruona, förvandlades denna i sig själf mycket
förnuftiga åsikt till en panisk förskräckelse för sådana strider,
hvilka icke voro absolut nödvändiga för härens räddning. Redan
stridens fortsättande vid Salmi var i hans ögon ett stort
misstag, eftersom ju, förmenade han, reträtten från Ruona i alla tall
gjort det omöjligt att i längden hålla stånd vid Salmi.
Upprepade gånger framstälde han sina tankar för öfverbefalhafvaren,
och han berättar — i en anteckning, nedskrifven i Lohteå i
slutet af september — att han och Klingspor hade „tummat" på
att man icke mera, utan att därtill vara nödd och tvungen,
skulle skrida till afgörande drabbningar. När sedan marschen
från Lillkyrö stäldes mot Österbotten, uppmanade Aminoff åter
att undvika dylika strider och att skynda mot norr så hastigt,
att armén skulle vara säkerstäld för alla kringränningsförsök.
„Icke dess mindre", fortsätter han, „emot gifven parole, armén
kommen till Oravais, blef mig ovetande befalt att där stadna,
fatta posto, afbida fienden och slåss. — General Adlercreutz
bad mig åtfölja sig att utse position, der fienden skulle mötas.
— Vi följdes åt, V2 fjärdedels mil söder om Oravais kyrka och
by ansågs vid en stenbunden backe vara stället. Högra
flanken försäkrad af en sjövik, men den venstra kunde tourneras
af lätta trupper, ehuru morasig och eländig mark. Nämde
general och tjänstgörande general adjutant fann denna position
förträfflig, var äfven bra för att afslå en fientlig attaque, men
ej sådan att våga göra utfall; gå ur en defensive god och
fördelaktig ställning. Jag frågade: skall armén fatta stånd här?
Ja. Här skall vi slåss! Jag gjorde erindringar, men på hvilka
ej gjordes afseende. Återkommen till fältmarskalken gjorde
detsamma men lika fruktlöst. Trupperna distribuerades efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
