- Project Runeberg -  Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 /
476

(1897) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari Translator: Werner Söderhjelm - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han själf säger, han gärna ville låta svenskarne ändtligen på
nära håll pröfva hvad finska armén haft att utstå.

Aminoff betecknar Klingspors och Adlercreutz’ skäl såsom
brottsliga och egoistiska. Att de voro alstrade af en
upphetsad sinnesstämning kan icke förnekas. Men därvid får man
icke glömma att, om Adlercreutz utan tvingande nöd kastade
svenskarne i en förödande drabbning, så gjorde han detsamma
med sina egna finnar och var själf tillstädes där faran var
störst. Och äfven det bör ihågkommas, att Klingspor och
Adlercreutz från början helt säkert icke afsett annat än att
försvara sig i en fördelaktig position. l) Att detta försvar
gestaltade sig till en afgörande, mera blodig drabbning än någon
annan under kriget, dertill buro omständigheterna och
onekligen äfven Adlercreutz’ otålighet skulden. Adlercreutz kan dock
icke, såsom ofta skett, klandras för det han, begagnande
sig af ett fördelaktigt tillfälle, uppgaf sin försvarsposition och
skred till anfall, men desto mera för att han, efter att hafva
besegrat ryssame och jagat dem på flykten, lät sina trupper
oförsiktigt och utan iakttagande af nödig ordning förfölja
fienden. Så är då äfven slaget vid Oravais ett talande bevis på
att Adlercreutz icke besatt det stora fältherregeniets kallblodiga,
träffande omdömesförmåga, men hans människovärde förringar
denna drabbning icke, och hans hjälterykte har den blott stadgat.

Aminoffs ofvan citerade meddelande att den
svensk-finska armén vid Oravais förlorade 2,000 man innehåller en öf-

Detta kunna vi sluta oss till bl. a. af ett bref, som Klingspor
under själfva drabbningen skref till von Döbeln. Fältmarskalken säger däri:
„Klockan 12 fick jag rapport att trouppema i Oravais vore attaquerade och
det vift, men som jag sedan ej hört deraf, s& torde attaquen ej varit värre
än att vi försvarat oss.* Anteckningar om och af von Döbeln, II, 77.
Aminofls berättelse utvisar att dessa ord icke fä, säsom likväl skett,
förklaras sålunda, att fältmarskalken icke velat strida vid Oravais. Men
däremot framgår ur dem att Klingspor icke väntat sig något blodbad, i
hvllket ett fullständigt nederlag skulle träffa den ena eller andra. Och att
icke häller Adlercreutz afsett detta, visar det anmärkningsvärda faktum, att
general Gripenberg aftonen före «laget med hala tredje brigaden från
Oravais sändts mot norr för att understöda därstädes befintliga afdelningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djfikrigar/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free