Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armén befann sig i ett fruktansvärdt läge. Talet om
nakenheten och hungern var icke mera blott symboliskt.
Krigs-kommissariatet, som under sommaren i allmänhet på ett
tillfredsställande sätt fullgjort sitt värf, förmådde senare icke regelbundet
anskaffa lifsmedel åt den oafbrutet retirerande krigshären.
Huf-vudmagasinet, som slutligen förlagts till Vasa, hade man
nödgats på mycket kort tid tömma. En del af de förnödenheter,
som därifrån kunde räddas, sändes i fartyg ut på öppna hafvet
för att transporteras till första hamn norr om de orter, som
voro i fara att kringgås af fienden. En annan del fördes i små
båtar längs stränderna, så mycket som möjligt jämsides med
armén. * *) Resten lades på kärror och släpades, jämte det som
var öfver från magasinema i Lappo, Ylistaro och Kauhava,
efter trupperna. Det var framför alt de sistnämda förråden,
som räddade armén. Men kommissariatet hade haft otaliga
svårigheter att få fram dem. Hästar funnos på långt när
icke tillräckligt; af dem som erhöllos, stupade altjämt någon på
vägen, andra försvunno jämte sina ägare i obekanta öden, ty
böndernas tidigare visade uppoffrande hjälpsamhet hade, klaga
befälhafvame, upphört. Arméns reträtt, skrifver Klercker, väkte
bland Österbottens befolkning icke allenast skräck för fiendens
grymhet, utan ock lust att rädda och i skogarna gömma sin
öfverblifna egendom, och dödade sålunda all offervillighet i
af-seende å den armé, som gått i elden för att skydda dess
härdar och hem. *) Många hundrade tunnor råg, hvilka kommis-
l) Intendenten Klingstedt, som ledde transporten från Vasa, ger en
liflig skildring af de svårigheter som därvid måste besegras, då fienden
befann sig i ’närmaste närhet, och af den fara som hotade, när han med sina
transportbåtar anlände till Oravais och denna plats redan var i ryssames
händer; i stickmörker och storm måste han fortsätta sin färd. Ekonomiska
bidrag, sid. 12 o. följ. För öfrigt grundar sig ofvanstående skildring på krigs*
kommissariatets berättelse af den 31’okt. 1810, kammarrådet Nybergs papper.
*) Det kan vara, att allmogens uppförande mångenstädes gaf
anledning till ett dylikt omdöme. Man bör dock minnas, hvilket stort antal
upp-bådsmanskap socknarna i Uleåborgs län ännu om hösten erbjödo sig att
uppställa. Och aktstycken från denna tid finnas, hvilka omtala enstaka
händelser, utvisande att äfven under motgången trohet och offervillighet ännu
mångenstädes bland Österbottens befolkning påträffades. Bönderna Erik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
