Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra hjältars gritter däruppe vid fosterlandets fjärran gräns i
nordväst.
Äfven många läkare afledo i Tomeå, hvarigenom de
öfverlefvandes arbete blef så mycket svårare, särskildt då
farsoten spred sig bland ortens befolkning och denna icke häller
kunde lämnas alldeles utan hjälp. Till slut uthärdade
öfver-läkaren Bjerkén icke mer denna tunga börda. Han besvärades
tidtals af feber, och i början af februari anhöll han att få fara
till Stockholm. Då Klercker icke samtykte, förnyade Bjerkén
sin begäran och fogade till densamma läkarebevis öfver sitt
hälsotillstånd, hvarjämte han tilläde att han redan för ett år
tillbaka af de förnämsta vetenskapsmän kunnat erhålla ett
liknande bevis. Nu måste Klercker den 13 febr. gifva sitt bifall,
och armén förlorade sin erfame, nitiske öfverläkare. *) Till all
lycka begynte sjukdomen vid denna tid aftaga.
Vid skildringen af arméns eländiga tillstånd böra icke
häller de inre, andliga lidandena glömmas.
Dahlgren säger en gång: „ Kommer dertill i olyckans
svåraste period hemsjukan, som ingen medicin i världen kan
curera, och som tär själ och kropp, så har man rågan af det
onda, som nedsänker en armé i eländets djup." Detsamma
tänkte utan tvifvel Bjerkén, då han föreslog att c. 200 tillfrisknade
svenskar finge återvända till sina regementen för att slippa den
hemsjuka, som så märkbart plågar dem. Så bekvämt kunde
finnarnes hemlängtan icke botas — utom i några enstaka fall,
om hvilka senare skall bli fråga. Men att längtan efter
hembygden djupt tärde äfven på de våras sinnen, därpå utgör
vårt folks karaktär ett säkert bevis, och det framgår äfven ur
de bref, Joakim Zachris Duneker vid denna tid från Laivaniemi,
*) Dahlgrenska samlingen i Finlands statsarkiv. — Redan i början af
september föregående år hade Bjerkén tänkt på att återvända till Sverge och
föreslagit att han skulle sändas till Umeå. Men Klingspor svarade att då
hans närvaro vid armén berodde på konungens order och dessutom
„själf-känslanu helt säkert sade honom att den var nödvändig, betraktade
fältmarskalken hela förslaget som — ett skriffel! öfveradjutanten
Schröder-stjemas skrifvelse till Bjerkén den 9 sepL Svenska krigsarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
