Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sista slag af din vrede!" Och efter fyra dagar skrifver
Duneker åter, då tillfälle erbjuder sig: „Nu har Sahlan en af
mina hästar; kanske du behöfver den; äfven följer med honom
ett halft L:pnd Caffe. Gud gifve du helst skulle kunna bärga
dig utan att lida brist; det är nog svårt att ändå slå sig ut i
dessa bedröfliga tider. Det har jag fått försöka. Vi ha lax
och reenstek tillräckligt; kaflfe och viner äfvenså; likvisst är
jag aldrig nöjd och kan icke heller bli det innan jag får lefva
med dig tillsamman. Jag bor en mil från Torneå stad, men
är där så sällan som möjligt; icke oftare än då högsta
nödvändigheten fordrar. Hos kamraterna och hemma trifs jag ej
heller; jag tror att om vår Herre tog mig till himmelen gjorde
jag som Vestgöthen, hvilken ville till Värnamo marknad, jag
skulle säkert begära att slippa till Christina." ’)
Hemlängtan, saknad efter de i Kosoniemi kvarblifna
kära, värnlösa varelserna, — se där grundtonen i alla
Dunekers bref. Redan tidigare hade ledsnaden gifvit sig
tillkänna, men stridstumultet och de faror man hade att utstå voro
föga egnade att gifva den näring; nu, då Duneker ovärksam
och hopplös nödgades dväljas här, omgifven af is och mörker,
med farsotens härjningar ständigt för ögonen, nu grep den
honom med järnhand.
Såsom ett uttryck för de känslor, hvilka där högt uppe
i norden rörde sig inom de finska krigarnes bröst, skall
fältprästen K. J. Holms berättelse länge intaga en
anmärkningsvärd plats Han talar närmast om savolaksarne, men hans
skildring har helt visst sin tillämpning äfven på öfriga finska
trupper. »Julhögtiden, som annars af savolaksarne plägar
firas med stor högtidlighet, den firades 1808 af brigadens
qvarlefvor med ganska nedslående känslor. De hade så många
vågat lif och blod för fäderneslandets räddning; de hade sett
så många af sina kamrater stupa vid sin sida eller förgås af
sjukdomar, och nu, oaktadt alla sina ansträngningar och
uppoffringar, sågo de sig så långt aflägsnade från sin hembygd, *)
*) F. Cygnaeus, Sami. Arbeten, Hist. Arbeten, 11, 207 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
