Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall anse följande. „Det vanliga grälet om hästar på hvarje
poststation tycktes nu blifva alt lifligare, i synnerhet som vår
officer icke var så nogräknad med skjutsens betalande, som
oftast icke ärlades till fjerdedelen". Detta förfarande gaf dock
stundom anledning äfven till annat än gräl. En gång gjorde
skjutsbönderna halt i en stor by, och kunde endast med stryk
förmås att fortsätta resan.
Den 27 inträffade man i Kineschma. Redan vid
ankomsten märkte man att staden dock var betydligt ståtligare än
Vetluga. Där funnos flere stenhus, och läget vid Volgas
strand var intagande. Men åtminstone till en början tyktes
vistelsen här gestalta sig ännu svårare än i Vetluga. Fyra
man måste sofva i samma rum, på golfvet, ty ryssarne ha ej
sängar — påstår Wämhjelm ironiskt — och värden försökte
släpa ut alla andra möbel också. Stadens öfverhufvud var
äfven här gästfri nog, men han föreföll styfvare och
högdrag-nare än vännen Karpovitsch. Han var också en förnämare
herre, med Vladimirsorden på bröstet, spelbordet stod färdigt
äfven på förmiddagen, och i stallet räknade officerame ända
till 15 hästar; värden, som var intresserad för trafsport, sade
sig äga 22 stycken. Hushållet förorsakade officerame stort
bekymmer, ty förgäfves sökte de att, liksom i Vetluga, skaffa
sig middag ute i staden. Någon lämplig restauration fans
icke, och ingen enskild åtog sig att gifva främlingarna mat.
Slutligen måste officerame, så svårt det än var, ordna sitt
hushåll sålunda, att de själfva tillsammans med sina tjänare
tillredde sin föda. Innan man hunnit så långt, hade mer än en
vecka förgått.
Ställets obehag ökades af att stadens lägre befolkning
visade sig råare och hatfullare än i Vetluga. Där omtalar
Wärnhjelm ingen enda gång att fångarna skulle blifvit
förolämpade, medan i Kineschma det ryska skällsordet ngrischa“
mer än en gång ljöd i officerames öron då de rörde sig ute.
Våra landsmän fingo dock snart erfara att vederbörande
härtill icke gifvit ens sitt hemliga samtycke, ty då Wärnhjelm
en gång högg tag i en dylik skrikhals och genaste vägen
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
