Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
libre", hvarefter han yttrade „je souhaite de mériter ce beau
titre"; och tilläde sluteligen: om jag kan vara Eder till någon
tjenst skall det alltid vara mig ett nöje. Återgick i sitt
Cabi-nette och i detsamma inkallade mig till enskilt samtal, hvilket
varade en god stund och handlade om vigtiga ämnen––––––––
omfamnade och kyste mig, hvarefter vi åtskildes — måtte jag
kunna svara emot denne ädelmodiga och välsignade Herres
nåd och förtroende “.
Följande dag undertecknade kejsaren en kungörelse,
hvil-ken utsträkte de åt de infödda finnarne medgifna förmånerna
„åt alla de officerare af Finska Arméen, som igenom en
långvarig tjenstgöring, antingen vid de Indelte eller värfvade
Rege-menterne blifvet i Finland likasom naturaliseradeu.
Deputationens uppdrag var sålunda fullgjordt och den
beredde sig att afresa. Efter att hafva dröjt i Petersburg ännu
några dagar, hufvudsakligen för att göra afskedsvisiter, begaf
sig Aminoff i väg den 8 april. I Åbo inträffade han den 15
i samma månad och aflade där inför regeringskonseljen
trohetsed åt vårt lands nye herskare. Här i Finlands gamla
huf-vudstad dröjde Aminoff till den 21 april, „då jag,“ så slutar
han sin dagbok, „ reste till Saris och fick åter omfamna en
kär maka och mina barn, alla vid hälsan. Store Gud! vare
ära och tack evinnerligen, som krönt mina svaga bemödanden
vid detta mig uppdragna värf; tillät mig vara ett medel i Dess
hand att aftorka tårar; hämta tröst och bröd åt den olycklige".
Hemkomsten skedde nu med andra känslor än
återkomsten från Kalix jämt ett år tidigare. Då hade sinnet varit
dystert, hela tillvaron hade förefallit bruten och fosterlandets
framtid förlorad. Nu hade dagen åter grytt. De egnas,
kamraternas och deras familjers existens var betryggad. Och lifvet
hade åter ett högre mål: fäderneslandets frihet, utveckling och
lycka syntes möjlig äfven under de nya förhållandena. Och
det gaf lust till arbete.
Detta uppvaknande från förtviflan till hopp erfors vid
denna brytningstid af hundrade tusen i vårt land, ja, af en hel
generation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
