Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingalunda utan orsak talade om det goda intryck manifestet
gjort.l)
1 manifestet af den 15/27 mars hade regeringskonseljen
ålagts undersöka och sedermera för kejsaren anmäla hvilka af
officerame och underofficerame som voro berättigade att åtnjuta
löneförmåner. Detta uppdrag var svårt, ty bestämmelserna i
manifestet voro icke i hvarje punkt fullt klara. Aminoff och
hans kamrater beskylde sedermera konseljen för att hafva sökt
tolka de i manifestet medgifna fördelarna altför trångt. Men
någon afvog stämning mot officerame kan i konseljens
åtgärder på intet sätt skönjas. Tvärtom hade konseljen i sin
förteckning upptagit officerare från sådana regementen —
änkedrottningens och Jägerhoms — hvilka af deputationen i
Petersburg icke angifvits bland de till finska armén hörande. Därjämte
föreslog konseljens ordförande, generalguvernören von Steinheil,
att, såsom äfven genom en kejserlig förklaring af den 6 juni
1810 skedde, löneförmånerna, skulle utsträckas till officerare och
underofficerare vid „arméns flotta" samt officerame vid
fortifikationen och artilleriet. Icke häller dessa afdelningar hade
från början räknats till den egentliga finska armén, men deras
åsidosättande skulle utan tvifvel inneburit en orättvisa,
allden-stund både officerskåren och manskapet till största delen bestod
af finnar. Nämda förklaring innehöll äfven den bestämning,
att endast de utlänningar, d. v. s. svenska officerare, skulle
anses hafva vunnit finsk medborgarrätt, hvilka tjänat i finska
armén minst åtta år.
Missnöjet med regerinskonseljens handlingssätt upphörde
dock icke. Det hade sin grund förnämligast däri, att
konseljen uppfattat manifestet såsom afseende endast de egentliga,
i statsbudgeten upptagna aflöningama och icke de biinkomster,
som officerame, särskildt vid de värfvade regmentena, åtnjöto.
Att denna konseljens uppfattning emellertid var riktig, framgår
redan däraf, att manifestet uttryckligen tillerkände kompaniche- *)
*) Suchtelens skrifvelse till Rumjantsoff den 4/16 maj jämte Sandels’
och Oöbelns bilagda bref äro publicerade i Hist. Arkisto IX, 224—229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
