Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbyttes dock till kort fängelse på Vaxholms fästning, och snart
var generalen åter i tjänst. Georg Karl von Döbeln dog år 1820.
Till sina fältherregåfvor knappast mindre framstående än
Döbeln, tyckes Sandels hafva saknat dennes varmhjärtade och
ridderliga natur; också förefaller det som om förhållandet mellan
Sandels och finnarne varit i någon mån främmande. Hans
bana blef efter kriget den mest lysande. Upphöjd i grefligt
stånd och utnämd till fältmarskalk, fungerade han vid ett par
riksdagar i Sverge såsom landtmarskalk, och var i nio års tid
unionskonungens högste representant inom den norska
regeringen. Sandels afled år 1831.
* *
#
Ett slaganfall hade redan den 21 aug. 1815 fört Karl
Johan Adlercreutz i grafven.
Hans ställning hade efter revolutionen blifvit ytterst
framskjuten, och ära och hedersbevisningar hade i rikt mått kommit
honom till del. Riksens ständer uttrykte genom en deputation för
honom sin tacksamhet för fäderneslandets räddning och skänkte
honom och hans efterkommande dispositionsrätten till Leckö
kungsgård i femtio års tid. I egenskap af generaladjutant hos
regenten erhöll Adlercreutz det svåra och mödosamma
uppdraget att värkställa en reorganisation af armén, något som denna
efter fredslutet oundgängligen behöfde. När sedan de
europeiska folkens stora »frihetskrig" begynte, deltog Adlercreutz i
detsamma såsom närmaste man till Sverges nye tronföljare,
Karl Johan, den forne marskalk Bernadotte, och stabschef för
den under hans kommando stående »nordarmén.a Ledningen
af operationerna låg visserligen i den krigsvane furstens egna
händer, men i slagen vid Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig
ådagalade den finske stabschefen samma mannamod som förr,
äfvensom en ganska stor fältherreskicklighet. Då man
genomläser historien om detta väldiga krig, frågar man sig ovilkorligt
huru Adlercreutz’ värksamhet i Finland gestaltat sig ifall han,
när han stäldes vid Klingspors sida, varit i besittning af all
den erfarenhet, med hvilken han återvände från fälttåget mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
