Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försyn om mig kan besluta, skall jag med ståndaktighet gå
de händelser till mötes, som ännu kunna möta den bane mig
förestår."
Försynen hade och bestämt att Finlands jord icke
skulle komma att gömma Adlercreutz aska. Med storartad
högtidlighet reddes hans graf i Svithiods land. Men vid sin
död, liksom under sitt lif, var Siikajokis hjälte till sina känslor
och till sin karaktär finne.
Bland de till börden finska befalhafvame fingo, utom
Adlercreutz, äfven generalen Hans Henrik Gripenberg och öfversten
August Fredrik Palmfelt sin sista hvilostad på västra sidan om
Bottniska viken.
Gripenbergs färd till Sverge var en följd af konventionen
i Kalix. Några veckor efter det han återvändt från
officers-deputationens besök i Petersburg, erhöll han på våren 1810 från
krigshofrätten i Stockholm stämning att infinna sig för att stå till
svars för sitt handlingssätt vid Kalix. Gripenberg var genast
färdig att hörsamma kallelsen, men då han för detta ändamål hos
generalguvernören anhöll om pass, vägrades detta honom.
Kejsaren ansåg, meddelade grefve Steinheil, att fredsfördragets
artikel XI hindrade hvarje dylik rättegång. Gripenberg nöjde sig
dock icke därmed. I känslan af sin oskuld önskade han genom
en laglig undersökning rentvå sitt rykte, och anhöll att
generalguvernören skulle af kejsaren förskaffa honom tillåtelse att sända
de ansökningen vidfogade, för hans försvar afsedda
handlingarna till Stockholm. Ett redligt namn var ju en krigares
dyrbaraste egendom, och svenska regeringen skulle väl för öfrigt
knappast medgifva honom lagligt afsked från tjänsten, om han
icke ådagalade sin oskuld. Och Gripenberg fortsätter: „Eders
Exellens kan själf bedöma huru dyrbar äran är för en soldat,
som grånat under vapnen och som alltid med orubbligt nit har
sökt uppfylla sin plikt gentemot sin herskare, samt huru det
måste vara bittert att, sedan man medels arbete och många
uppoffringar skaffat sig namn bland tidehvarfvets approberade
krigare, plötsligt se att händelsernas gång och afundsamma
fienders förtal trycka förräderiets och feghetens stämpel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
