- Project Runeberg -  Djurgårdsminne /
4

(1875) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty vi skola endast tänka på, att hos mången af dem
klappar ett känsligt hjerta och finnes det berömvärd
håg att arbeta, om blott tillfälle dertill kunde gifvas.

Det var en mörk och regnig afton i sista
hälften af september månad. Året betyder ja föga, ty
hur åren vexla skola väl ändock samma scener
utspelas. Klockan hade nyligen slagit tio och de sista
tutningarne bortdödt. Det var nästan öde på
Djurgårdsslätten och på vägarna deromkring. Då och
då syntes likväl ensamma vandrare ila framåt, eller
en åkare med piskan mana på sina tröga kampar
till ett snabbare lopp, under det inifrån vagnen
högljudda svordomar haglade öfver kusken derför att han
körde så långsamt. Från Alhambra, Novilla och
Hasselbacken, såväl som från krogarne i
Djurgårdsstaden, glimmade gaslågorna öfver ätande, drickande
och larmande gäster, som med Bacchi safter sökte
stärka sig mot regnet och blåsten. Den plats, der
”Markisinnans” tält förut så inbjudande lockat de
törstiga till sig, stod nu öde, och den poliskonstapel,
som med kappkragen dragen öfver öronen och tyst
som en af Egyptens prester, med dröjande steg gick
framåt Bellmansro, filosoferade han måhända icke
öfver all tings förgänglighet? Hvem kan så noga veta!
En poliskonstapel får, på sin af vederbörande noga
utstakade bana, så många ämnen till betraktelser,
både glada och sorgliga, att, om han eger en aldrig
så liten gnista af poetiskt gry i sig, han bör kunna
uppfatta ljus- och skuggsidorna i nattens skiftande
taflor så, som de måste uppfattas, om man vill ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 9 20:31:17 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/djurgminne/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free