Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peter Gren svor många mustiga eder mellan
tänderna. Friheten var för honom så dyrbar, att
han för den var beredd att våga allt. Han hade
också upptäckt en utväg till räddning, och för att
hinna begagna sig deraf innan det blef för sent, tog
han också en ansats mot det ställe, der Jonas stod,
och lyckades knuffa omkull honom. När detta var
gjordt sprang han fram till stenarne och lyckades
klättra upp ett godt stycke på väggen. Hans
mening var att söka en utgång genom hålet i taket.
Jonas kraflade både länge och väl i halmen och
när det ändtligen lyckades honom att resa sig upp
började dörren ge vika.
— Öppna, öppna, Jonas, — bad Maja ängsligt
— annars blir det etter värre.
— Håll tyst derute! — skrek Jonas och
trefvade sig fram till dörren, hvarunder han med skorna
sparkade till Kalles mor i pannan. Skriket och
svordomarne från den argsinta qvinnan brydde han
sig föga om; han öppnade dörren.
— Tänd på lyktorna, — ljöd i detsamma en
röst utifrån — vi ska’ väl se hvad det är för ett
patrask, som gömt sig här.
Ett halft dussin af de män, vi förut sett vid
Djurgårdsporten, trädde in i ladan och skenet från
deras blindlyktor upplyste klart den dystra bostaden.
Hvilka scener! Der satt Maja, den stackars
pröfvade qvinnan, med ansigtet i händerna och snyftade
konvulsiviskt, under det hennes man stod med
armarne i kors lutad mot dörrposten och med dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
