Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade denne sparsamme gubbe också skrapat
tillsammans ganska mycket, och det påstås till och med,
att han för de penningar han mottagit såsom liqvid
för sitt jernskräp köpt sig en ganska dyrbar guldring.
Men se, huru originell och präktig gubbe
Crabat än var, skulle han likväl icke efter döden
erhållit ett sådant erkännande, som kom honom till
del genom on simpel guttaperchagalosch. Se här
förhållandet:
Det var en ingalunda vacker dag på förhösten
för ungefär 15 år sedan. Monsieur Crabat stultade
fram på sitt ”pass” nästan lika ovig som en sjöman
till lands. I dag var gubben icke vid humör, det
syntes tydligt. Hade han måhända blifvit utan vid
fisket och grodjagten? Det såg nästan så ut.
Med kappkragen uppslagen omkring öronen,
ömsom svärjande, ömsom skrattande, vandrade monsieur
Crabat sin väg fram mot Bellmansro. I dag var
han alls icke vid humör. Så hade han ändtligen
kommit midt utanför den plats, der ”Markisinnan”
nu residerar. Af en händelse kom han att rigta
sina blickar upp till ett träd, hvars med glesa löf
ännu besatta grenar hängde ut öfver vägen. Ett
egendomligt leende sväfvade kring monsieur Crabats
läppar. Han fortsatte sin gång, men alltid, när han
gick förbi det omnämnda trädet, stannade han och
såg fundersamt uppåt. Ändtligen yppade han för
sina bekanta den stora hemligheten, och den bestod
deruti, att en guttaperchagalosch fanns hängande
öfver en af de yttersta grenarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
