Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hjertans jungfru lilla! Osten har kommit
från ett heligt rum, skall jag säga. Det är
småländsk prestost.
— Jaså, är den inte tillverkad på mejeri?
— Jo, om man så vill — presten heter Meijer.
— Huru smaka kycklingarne här? frågade ett
ogift fruntimmer, som redan trampat igenom den
— fyratioåriga öknen.
— Jo, de smaka — fågel, fröken lilla.
— Äro de här Vesteråsgurkorna från —
Vesterås? — ropades från annat håll.
— Nej, bevars; de äro från Borås. Der växa
de på träd och plockas ned i de stora säckar, som
knallarne förr begagnade.
Men bland de många hundraden här äro våra
blickar hufvudsakligen fästade på två. Och
hvarföre? Emedan de äro: den ena hjelten och den ena
hjeltinnan i denna berättelse.
De andra två komma sedan.
Det är jungfru Hedda Karlsson, i tjenst hos
revisor A. på Stora Glasbruksgatan, ansigte mot
ansigte ned norska skarpskytten Moss, en heder för
det ”gamla Norge”.
Köpande och säljande trängdes rundt omkring
och knuffade ofta rätt omildt den unga jungfrun.
Men hon märkte det ej. Hennes ögons strålar
rigtades oafbrutet mot norrbaggen — liksom
magnetnålen pekar mot nordstjernan.
— Hvilken lycke, att jej fick leilighed att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
