Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är väl säkert?
— Dæveln gale mej ...
En vagn kom och skilde de samtalande åt.
Skarpskytten gjorde på ena sidan vagnen en
militärisk hälsning, jungfru Hedda på andra sidan
en sirlig nigning. En blick — och de voro ur
hvarandras åsyn.
Nu först kände jungfru Hedda att någonting
tryckte på hennes arm. Det var korgen med
lifsförnödenheterna, som hon inköpt. Så länge hon
talade med sin vackra norrbagge, hade hon
naturligtvis ej ens kommit att tänka — på någon korg.
— Jag kan undra, hvad Augusta skulle säga,
om hon visste, att jag tagit ”tjangsen” ifrån henne?
— sade hon för sig sjelf, under det hon gick Lilla
Nygatan framåt, stretande på korgen. Nå, hon får
ta min Högbom, tröstade hon sig; jag vet inte
bättre.
— Nej, det låter hon vackert bli, tillade
hon hastigt och liksom förtrytsam öfver sin förra
liberalitet. Det är nog bra att ha en friare, men
mycket bättre att ha två. Då står man ej utan, i
fall den ene ger en på båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
