Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i söndags åtta dagar.
Naturen hade klädt sig i högtidsdrägt; den
kände bestämdt inom sig, att det var sista
söndagen i år vallfärder skulle företagas till det heliga
Tivoli. Solen strödde silfver omkring sig lik
destillator Gyllencreutz i sina köttsdagar. Hela
himmelen var sentimentalt poetisk, ty den var ”blå”.
När man trädde genom porten till Tivoli, hördes
ett högt rytande. Det var ”det besegrade lejonet”,
som uppfördes under tillsyn af Jean Gautier.
Uppåt störtade skaran lik en vattenkonst.
Huller om buller på planen deruppe! Skratt
och stoj, svordomar och visor, klumpiga artigheter
och halsbrytande qvickheter! Svenska och judtyska,
dalkulliska och engelska, småländska och —
mesopotamiska om hvartannat! En glad förbistring utan
Babel och utan torn!
De två blårandiga cigarrstånden liknade tvenne
afgudaaltare, hvarifrån rökoffer uppgick i en
förfärande mängd. Ty hvem skulle ej lysa med att röka:
drängen, som vill vara söndagsherre så i ett som
annat; gardisten, som dagen förut förtjenat på
vedhuggning; ”kajmannen”, som också vill slå sig lös;
sjömannen af gammal vana och af en häfdvunnen
sed att låta allt “gå upp i rök“!
Kryddkramhandelsbetjenterna, hvilka då och då
nedlåta sig till en dans, men annars äro åskådare,
äro ej med bland de vanliga rökoffrarne: de hafva
egna cigarrer.
Trängseln är fruktansvärd. Många kloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
