Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför hvilken hördes en betecknande klang, om af
silfver eller koppar, kunde ej afgöras.
Hornblåsningen hade tystnat. Som efterspel
blåste i stället vestanvinden något hårdare i lunden.
— Nej, låt oss hellre få åka, sade Augusta.
Jag är riktigt galen i att åka för se, det stöter på
herrskap.
— Som jungfru Augusta vill, sade Högbom
militäriskt och steg uppför trapporna som en alpvandrare.
Redan förut hade Moss och Hedda förskaffat sig
biljetter till danspaviljongen. Med dessa i handen
stodo de nu vid ingången till det allra heligaste.
Paviljongens Petrus släppte dem in.
Och musiken stämde upp en dansmelodi ur “De
hundra jungfrurna.“
Genast började den hvirflande farten.
Gardisten i vagnen deruppe såg ut för
åskådarne som ett kolossalt frimärke på ett ännu kolossalare
kuvert: den norska skarpskytten dernere såg ut som
en i gång satt garnvinda med mörkblå och hvit
tråd.
— Det här går som för häxorna påskafton,
sade Augusta i yrande glädje.
— Så skola vi en gång spränga an mot
Preussaren, sade Högbom manhaftigt.
— Du dansar ju lätt som en hvirfvelvind, Moss,
sade Hedda.
— De norske gutter have altid været store —
dansmästare, svarade skarpskytten uppriktigt.
Men midt under dansen och midt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>