Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallas den naturliga lifsgraden, är den lägsta lifsgrad, af hvilken
det lägre lifvets själar äro bildade, och den materiella verlden
är det omhölje i hvilket detta guddomliga, naturliga, oändliga
och mångfaldiga lif, enligt Skaparens guddomliga lag fått sina
former och danats till sådana gestalter, som äro nödvändiga för
att dessa lägre lif skola kunna verka och vara till gagn och
tjenst för menniskan. Djuret är alltså den guddomliga
skapelsens, d. v. s., lifsströmningens lägsta grad, klädd i den
materiella verldens ämnen med en kropp fullkomligt danad till
att utföra, hvad menniskorna icke sjelfva kunna utföra. Lifvet
i djuret är följaktligen blott en grad och derföre äro djuren
icke eviga och lefva icke, när kroppen borttages från den
naturliga lifsverksamheten. Annorlunda förhåller det sig med
menniskan. Hon har tre lifsgrader inom sig: den himmelska,
den andliga och äfvenledes den naturliga, af hvilken
sistnämnda djurets själ är bildad. Den himmelska och den
andliga graden i menniskan sätta henne i förbindelse med Gud,
de sätta henne i stånd att kunna tänka på Gud och
reflektera öfver det, som är godt och ondt, sannt och falskt och
äfven till att sjelf välja det som är godt och sannt och
aflägsna ifrån sig det onda och falska. Denna förmåga hafva
icke djuren. De följa det lif, som inströmmar i dem från
Skaparen, hvilket vi kalla instinkt. Detta lif inströmmar
alltid i dem, ty Herren har icke danat sina varelser så att
Han, såsom många tro, blott sagt blif, och då har allting
blifvit, och att Han sedan lemnat dem åt sitt eget öde. Så
har Han icke gjort. Gud låter sitt lif inströmma utan uppehåll
i oss och äfven i djuren. Om icke detta egde rum, skulle
allting upphöra, och intet lif mera existera utom Gud, som
är lifvets källa. Djurets lif är böjelse eller instinkt.
Alldeles ofelbart gå de efter det lif som inströmmar i dem och de
taga aldrig fel. De hafva storartade själsförmögenheter, hvilka
ofta öfvergå hvad menniskorna någonsin kunna tänka sig.
Menniskan har alltså den tredje lifsgraden gemensam med
djuren, men det är de två högre graderna, den himmelska
och den andliga, som göra, att menniskan är menniska och måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
