Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besutto på den tiden. Det står nämligen skrifvet, att Gud ledde
djuren fram till Adam, för att se hvad han ville kalla dem, och
hvad han kallade dem, det var deras namn. Hvar och en af
oss vet väl, att detta icke bör fattas bokstafligen så, att Gud
tog djuren med sin hand och ledde dem till Adam. Det är
endast en bild, som innebär att Gud leder i sina tankar och
i sin kärlek menniskors tankar och böjelser. De visste då,
att hvarje djur och hvarje ting afbildar och motsvarar något
i menniskans själ. De visste hvilka böjelser hvarje djur hade,
de visste hvad de motsvarade i deras egen själ, de visste
hvad godt djuren afbildade från den guddomliga själ,
hvarifrån de utgingo, och de visste huru de skulle behandla dessa
lägre bröder och systrar, som Herren hade bildat i naturlig
form för att vara deras tjenare. Huru sågo de då dessa djur,
dessa lägre lifsformer? Sågo de dem såsom menniskorna nu
göra? Nej, icke alls. De visste att allt i verlden, i hela
naturen, hvarje form som bildas inför vårt öga, finnes inom
hvarje menniska. Menniskan är befryndad med allt. Allt i
den yttre verlden finnes i hennes kropp, allt i djurverlden
finnes i hennes naturliga menniskoväsen, och allt i himmelen
finnes i hennes inre väsen. Menniskan är ett litet universum,
som i sig innehar himmel och jord. Allt hvad Gud skapat i
de olika formerna i himmelen och på jorden är sammanfördt
i menniskan, och hon utgör således på grund af dessa
obeskrifligt underbara former och krafter Guds likhet och Guds
bild i naturen. Men när är hon egentligen Guds likhet och
Guds bild? Jo, först då, när hon låter sig ledas af Hans
guddomliga kärlek och Hans guddomliga vishet i allt hvad
hon gör, när hon mottager Hans kärleks lif i sin vilja, Hans
guddomliga vishet i sitt förstånd och utöfvar dem i det dagliga
lifvet, då först är hon en sann bild af den store Mästaren och
Skaparen. Sådana voro menniskorna i den s. k. guldåldern.
De voro fullständiga bilder af Faderns visdom, barnen voro
Faderns likhet i kärlek och förstodo allt i naturen och visste,
att de underordnade lifven voro deras systrar och bröder,
gifna dem till gagn och nytta. Derför kunde de icke annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
