- Project Runeberg -  Hvarför är det vår pligt att behandla djuren med godhet? /
10

(1889) [MARC] Author: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi iakttaga så många sorgliga företeelser af hjertlös behandling
mot de lägre lifsformer, som Gud har gifvit menniskan, icke
för att plågas, icke för att lida, utan för att njuta af allt det
goda, som de förmå och på samma gång vara menniskan till
gagn och nytta. Huru ofta händer det icke att man får se
menniskor uppföra sig så emot djuren, att ens innersta känslor
uppröras. Den som arbetar för oss, den som trälar för oss
med en kraft som menniskan icke sjelf eger, den som drager
in vår säd och skaffar oss föda, hvad tack och lön få de för
allt detta. Ofta en mycket dålig lön. Menniskans beteende
emot djuren står i ett fullkomligt och orubbligt förhållande till
hennes egen religiösa och moraliska ståndpunkt. Det är klart
att det måste vara så. Ty der kärleken af Gud och
pligtkänslan emot djuren är utsläckt, hvad kan man der vänta af
mildhet emot och omsorg för djuren? Hvad kan man der
vänta af medkänsla och sympati för de lidanden, som tillfogas
dem. Intet alls. Hjertlösheten är naturligtvis kärlekens
frånvaro och mörkret i förståndet är en följd af att sanning och
vishet icke finnas, och då är menniskan sjelf intet annat än
det sämsta bland djuren derför att hon har den största förmågan
att missbruka sin makt.

Jag kommer ihåg bland många ett exempel som jag vill
anföra såsom prof på menniskans grymhet emot djuren. En
stor och kraftig oxe fördes för några dagar sedan uppför
backen vid Götgatan för att aflemnas hos en af stadens slagtare.
Och huru hade man väl öfvermannat detta kraftiga och ståtliga
djur? Jo, man hade grymt stuckit en tjock jernten genom
djurets näsa och icke nog dermed, man hade krökt denna
jernten till en ring, vid hvilken man hade bundit ett starkt
rep, hvarmed djurets bödlar släpade det stackars offret till
slagtarbänken. Då de kommo till backen var djuret utmattad
af smärta. Hans jettekropp darrade af de mest intensiva,
genomträngande qval och plågor och — han föll utmattad
ned på sina knän. Han likasom bad sina bödlar om
barmhertighet, men ingen röst höjde sig emot detta kannibaliska
beteende. Den dumma, råa hopen stod omkring och skrattade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djurgodhet/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free