Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi komma nu till ett förhållande af mera glädjande
beskaffenhet. Det har börjat dagas, det har kommit lif i
fikonaträdet, såsom Herren säger: »af fikonaträdet lärer en
liknelse: när nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner
spricka ut, så veten I, att sommaren är hardt när, så ock,
när I sen allt detta, så veten, att det är nära för dörren.»
Det är ett glädjande tidens tecken, som nu börjat visa sig
öfver hela verlden och icke minst i vårt land. Det är
nemligen den menniskokärlekens känsla för djuren i allmänhet,
som önskar se ett slut på dessa grymma scener, hvilka måste
uppröra hvarje menniskohjerta, i hvilket Herrens kärlek rör
sig. Många menniskohjertan klappa varmt för djurens
rättigheter, men dessa rättigheter kunna icke utöfvas förrän
menniskan sjelf blifvit kärleksfull, god och vis af Gud. Det är
menniskan som skall skipa rätt för djuren, hvilka hon skall
visa den kärlek, som hon mottagit af Herren. Herren kan
icke förhindra djurens lidanden, förr än Han kommer in uti
menniskornas hjertan; när fikonaträdets grenar blifvit mjuka
och löfven börjat spricka ut, då börja de goda och ädla
böjelserna hos menniskan visa sig. Man måste verka på
andra för att väcka dem ur deras dödssömn och en gång få
äfven dem till att verka för djurens befrielse från den
träldom och de smärtor under hvilka de sucka. Då har det
randats en ny dag för menniskoslägtet, då har ett nytt
tidehvarf inträdt, och då kunna vi säga, att en ny sol har
upprunnit i menniskohjertats himmel, i hela det oändliga
universum. En ny tid! Vi nalkas då ett tidehvarf då det
skall vara en älsklig harmoni, idel godhet och mildhet ocb
fullkomlig öfverensstämmelse emellan menniskan och de djur
eller de lifsformer, som Gud gifvit oss till gagn och nytta,
ty de hafva samma Fader som vi. Det är detta mål som
vi sträfva efter och ehuru det ser mycket aflägset ut, man
har blott börjat ännu, så bör man dock icke förtröttas. Man
må komma ihåg att allt som är stort, allt som är ädelt det
börjar så småningom och har en lång framtid för sig. En
sådan total omhvälfning i menniskans hjerta, som måste ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
