Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände henne, sade förbindligt, i det han slog upp
dörren på vid gafvel:
“Jag förmodar att det är fröken G?“
“Ja“, hviskade Maria brydd.
“Den ni söker är inte hemma“, sade
Gustaf. Det var icke många minuter sedan
han gick.
“O, min Gud“, suckade den unga
flickan och dolde ansigtet i händerna. Högt
frågade hon: “Vet ni hvart han skulle gå?“
“Nej“, svarade Gustaf, och deri sade
han också sanningen, ty han visste icke
hvilken som Johan först skulle söka. “Men,
min fröken“, utbrast han öppenhjertigt och
betraktade så vänligt den unga flickan, jag
ser på er, att ni anar det ärende, i hvilket
han är ute. Jag hoppas, att det skall
lyckas, oaktadt hans fiender söka att ...“
“Min herre“, afbröt Maria och gick
närmare, “ni tyckes vara förtrogen vän till
Johan, eftersom ni känner till honom. Men,
jag ber eder, följ mig för att taga reda på
honom. Ni kan väl utfundera hvar han nu
vistas. Se här“, fortfor hon och vek upp
ena hörnet på ett litet paket, som hon
bar under ena armen. “Här ser ni orsaken
hvarför jag nödvändigt vill träffa Johan i
dag.“
Gustafs ögon blixtrade af glädje när de
föllo på det lilla paketet.
“En herrlig flicka“, tänkte han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
