Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med dessa ord smög sig Robert M. lik
en katt efter Johan, som icke stannade förr,
än vid den lilla bersån invid den väg, som
förenar vägen till Manilla med vägen från
Bellmansro till Rosendal. På denna soffa sjönk
han ned och gömde ansigtet i händerna.
Några minuter derefter syntes en man
och en qvinna med brådskande steg komma
stora vägen från slätten. Vid vägskälet stannade
de tvehågsne, och qvinnan, som icke var
någon annan än Maria, frågade med ångestfull
stämma:
“Har ni inte misstagit er, min herre; var
det verkligen Johan som ni såg gå ombord
på Räntmästarbåten?“
“Ja, min fröken“, sade Gustaf och
torkade svetten ur pannan; “jag kände mycket väl
igen honom. Åh, ni må tro att jag ser som
en örn“, fortfor han mäkta sjelfbelåtet. “Ni
skall få se att vi nog hitta på honom här i
i grannskapet. Kanske han gått till
Rosendal?“
Maria funderade en stund. Ändtligen
utropade hon, och det glada hoppet att hon
hade rätt, gjorde att hennes vackra ögon
glänste af fröjd:
“Jag anar att han gått bort till den
soffan, der vi många gånger sutit. Kom, det
kan ju inte skada att se efter.“
“Men då skola vi gå försigtigt“, sade
Gustaf. “Det är så roligt att öfverraska en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
