Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Inte ett halft ord mera“, dundrade
Johan och trädde hotande kaptenen in på lifvet.
“Jag gissar mig till hvad ni vill föreslå mig
för en nedrighet. Men förr skall jorden få
uppsluka mig i denna minut; förr skall ni få
ta allt hvad jag eger och har, till och med
de kläder jag bär på mig, än jag afsäger mig
Maria förrän hon bifallit dertill. Der har ni
mitt sista ord, herr kapten. Gör nu som ni
vill. Lagsök mig i morgon; jag skall villigt
underkasta mig lagens dom, men att skänka
bort min hjerteskatt, min egen lilla Maria,
den qvinnan blir den enda jag kommer att
älska — nej; tänk aldrig derpå! Lika gerna
kunde ni företaga er att räkna de
regndroppar, som nu falla ned på oss.“
Johan talade med den lifliga hänförelse,
som en varm och innerlig kärlek skänker, och
kaptenen insåg mer än väl, att det nu skulle
vara förgäfves att tala vidare i det ämnet.
För den skull sade han med en iskall blick
på Johan, hvilkens inre var i glödande uppror:
“Ni får bereda er på en lagsökning
endera dagen, och“, utropade han med högre
stämma, “derpå går vägen till gäldstugan.“
“Åh, det går väl inte så fort heller“,
hördes i detsamma en klangfull qvinnostämma,
och innan Johan och kaptenen hunno sansa
sig, ilade Maria fram till den först nämnda,
slog armarne kring hans hals och utropade, i
det hon med innerlig hänförelse betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
