Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria lade hastigt ena handen öfver
talarens läppar och afbröt sålunda hans mening.
“Har du inte större förtroende till
redligheten hos den qvinna, som du påstår att
du älskar, än att du kan hysa sådana
misstankar, som du nu var på vippen att
framslunga“, utbrast Gustaf med tydlig harm och
bröt i häftigheten af en gren; “vet du, min
vän, då vill jag icke ge många öre för din
kärlek.“
“Jag erkänner mitt fel; jag har varit för
häftig“, sade Johan och räckte Gustaf ena
handen. “Såsom Maria har förlåtit mig, så
har ju också du gjort det?“
“Ja, inte vill jag någon syndares död“,
genmälde Gustaf. “Men, se så, betala nu din
skuld till herr kaptenen, så vi få gå
härifrån.“
Robert M. var nästan utom sig af
förbittring, och denna känsla stegrades ännu mera
då Johan sade, i det han öfverräckte skulden
jemte ränta till honom:
“Här är er fordran. Var af den
godheten och lemna mig reversen.“
“Der, tag honom“, skrek kaptenen, ryckte
till sig penningarne och slängde skuldsedeln
in i en af buskarne, der den blef liggande.
“Men fastän lyckan denna gång följt er, så
varen öfvertygade om, att den icke alltid skall
göra det. I mig har ni en dödsfiende, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
