Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vår lilla trio väl hunnit in i det
lilla rummet till höger, hvars dörr de stängde,
och fått hvad de reqvirerat, omtalade Maria
sitt morgonäfventyr vid Rosendal: huru hon
med andan i halsen skyndade till
Roslagstorg, fann Johan borta och en okänd herre i
stället.
“Ack, du kan inte tro, käraste Johan“,
sade hon med ett förtjusande leende, “hur vi
sprungo omkring för att få tag i dig. Ja, du
kan tänka dig, att vi voro på alla möjliga
ställen, der vi visste att du hade bekanta; ja,
till och med ända vid Södermalmstorg. På
återvägen öfver slussen fick herr P. se huru
du skyndade ned till Räntmästartrappan. Vi
ilade efter, men kommo för sent; båten hade
redan lagt ut. Ack, du kan inte tro hur
orolig jag var för dig. Men vi träffades ändå.
Ack, så roligt.“
“Hvad hade enkedrottningen att
förkunna“, frågade Johan.
“Jo du, sedan vi, kammarfrun och jag,
samtalat en stund, och jag omtalade allt för
henne, och du kan inte tro hur innerligt
vänlig hon var, kom en hoflakej ut och sade
några ord till henne. Jag vände mig om för
att gå, men då sade kammarfrun att
enkedrottningen befallt mig komma upp till slottet,
och du kan väl förstå, att jag inte tordes
neka. Du skulle bara sett hur innerligt vänligt
hon kom emot mig, och så fick jag inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
