Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilket hvimmel på Djurgården
eftermiddagen den 13 Juni 1873. Hvad gjorde det
att det duggregnade; det brydde sig icke den
nyfikne stockholmaren och stockholmskan om.
Ut skulle de i dag lika säkert som till den
kungliga promenaden i Maj och
Bellmansdagen i Juli. Nu fick gerna Djurgårdsslättens
sångare och sångerskor, akrobater och
positivspelare vara i fred; nu gick man trumpet
förbi Kasperskåpet, der man annars brukade
uppfriska sig med ett godt och oskyldigt skratt.
Dagens lösen var Rosendal såväl för åkande,
ridande som gående.
I Rosendalsomgifningen slingrade
folkströmmen sig, ej olik en jetteorm, i ofantliga
ringlar längs gångarne. Man trängdes utan
åtskilnad, pratade, skrattade, tog hvarandra i
famn; svor öfver knuffningar; ack, det var
denna eftermiddag och qväll, oaktadt
duggregnet, ett verkligt folklif derute. På många år
hade icke detta enkla slott varit
samlingsplatsen för en sådan fest, för ett sådant brokigt
folklif.
I skymningen syntes bland strömmen, som
vältrade sig fram på den breda vägen förbi
Bellmansro, trenne personer med snabba steg
skynda åt Rosendal til. Det var fru M., ’tante
Sofi’ och kapten Robert. De sågo nedslagna
ut, och huru var det gerna möjligt
annorlunda, när kaptenens affär gått så illa. I
synnerhet var det han, som visade det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
