Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedslagna, vi kunna gerna säga snopna ansigtet,
och oftast halkade bittra eder öfver hans läppar.
“Se så, trösta dig, Robert“, sade ’tante
Sofi’ med förmanande ton. “Nog finnes det i
verlden andra flickor än hon, och äfven lika
goda, det kan du vara säker på“, tillade hon
tvärt.
“Men, skammen att så der offentligt ha
blifvit slagen“, inföll fru M., “anser du då det
för ingenting?“
Robert teg, men bet sig harmfullt i
läpparne.
“Om jag vore som Robert, skulle jag inte
bry mig om Maria“, envisades ’tante Sofi’, “utan
se mig om efter en annan. Annars få de
vatten på sin qvarn, var säker på det.“
“Se, der ha vi hela herrskapet“, utbrast i
detsamma fru M. och visade med handen på
fyra personer, som gingo ett litet stycke
framför dem. “Hvem är det, som håller Lina
under armen? Jag kan icke se hans ansigte.
Åh, Gud bevars hvad de unga se kära ut! Ja,
nog ha de, enligt sitt förmenande, undsluppit
en stor fara. Ha, ha, ha! Men, apropos
faran“, fortfor fru M., “kan du, Robert, inte
utfundera hvem som försträckt Maria så
mycket penningar?“
“Nej“, svarade han tankspridd. Hans
glödande blickar fasthängde minut efter minut
vid Maria, som stödde sig på Johans arm, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
