Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarfrun. “Efter långvarigt sökande har det
lyckats mig att finna dem.“
De, som voro omkring enkedrottningen,
gingo åt sidan. En stund betraktade hon icke
utan intresse det vackra paret och isynnerhet
Maria, som blyg och rodnande ännu stödde
sig på Johans arm. Han ville tala, men
orden fastnade bokstafligen i halsen. Det blef
honom så trångt i bröstet; han måste lätta
det med en djup suck.
“Blif alltid så lyckliga som J nu synens
vara“, sade enkedrottningen mildt, “och ni,
unge man, kommer hit ut i morgon
förmiddag klockan elfva. Jag vill närmare tala
med er.“
“Ers Majestät ... denna godhet ...
denna ...“ stammade Johan.
Då syntes det en vacker stråle i
konungamodrens ögon när hon sade:
“Man ville förqväfva den rena kärleken
i edra bröst, och derför har jag räckt er min
hand. Kom nu i morgon. Farväl.“
“Såg du att enkedrottningen lät hemta
dem“, hviskade ’tante Sofi’ till fru M., och
hennes små ögon brunno af lågande harm.
“Ja, nog såg jag det“, svarade denna
med förtrytelse, “och“, tillade hon, “det är
bestämdt hon som hjelpt Maria.“
“Jaså, är det så, att de stå under
hennes beskydd, då är det inte värdt att göra
motstånd.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
