Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På jagt och såsom Vallhund hjelper han menniskan med en alltid lika
skicklighet: han uträttar måhända mera än hon. Så snart vapnens gny höres, så snart
valdhornets ljud eller skyttens röst gifvit signal till en förestående fejd, lifvas
Hunden af en ny ifver; han ådagalägger sin glädje med de tydligaste uttryck, visar en
brinnande otålighet att strida och segra: tyst tågande framåt, undersöker han landets
beskaffenhet, söker att upptäcka och öfverraska fienden i dess fäste, uppvädrar hans
spår, följer dem steg för steg, och tillkännagifver med olika stämma den förföljda
fiéndens afstånd, art, till och med ålder.
Knappt gifves någon undervisning, som Hunden icke kan med nytta
emotta-ga, och då han är väl inöfvad, verkställer han ofta rätt underbara saker. Se här,
ibland många andra, en anekdot, som gör hans förstånd mycken heder.
Tvänne vandringsmän tågade till fots sin väg framåt; den ena hade sin Hund
med sig. Denne deras reskamrat och deltagare i deras mödor blef snart ämnet för
deras samtal. Kreaturets husbonde berättade förundransvärda historier om dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
