Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lodväta flygt undkomma sin fiende, så försvarar han sig modigt, fastän utan hopp
om seger: han är svagast, och måste således duka under.
Falken har jagat för menniskans räkning, i synnerhet på en tid då modet var
att gå på Falkjagt och då man hade till Falknerare-konst upphöjt talangen att
dressera denna fågel till öfningar, som fordrade mycken skicklighet och förstånd.
Likväl var det blott genom tvång och försakelser, som man kunde förmå Falken att
skilja sig vid sin frihet och jaga för en husbonde. Ännu i dag brukas denna fågel på
åtskilliga orter, förnämligast i Persien, till jagt. Han inöfvas dertill på följande vis:
I ett tunnband, som hänger fritt vid en lina, sätter man fågeln, och låter honom
i denna ställning under tre dygn icke få sofva, i det man, så snart han tillsluter
ögonen, stöter till tunnbandet, hvarigenom han nödgas hålla sig fast och ständigt
vara vaken. Genom detta vakande blir Falken spak, och låter handtera sig som
man vill. Sedan låter man honom svälta, innan man tar honom med sig ut i fria
luften för att jaga. Jägaren bär honom på handen och betäcker hans ögon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
