Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kojan utgör ett enda rum, nästan i form af en bakugn. Vid ingången är
förrådsplatsen för sjöblan och qvistar, som tjena Bäfrarna till föda; de sednare
stickas med spetsarne ned i gyttjan. De samla åt sig så länge som möjligt;
vintertiden hålla de till och med hål öppna på isen, genom hvilka de passera in och ut.
Står vattnet under kojan icke nog högt, så uppdämma de det medelst en
tvärdamm, som de uppföra af trädstycken, stenar och fet lera. Denna damm, som
aldrig öfverstiger vattenytans höjd, är så fast, att den bär en menniska. Stiger
vattnet ändå icke högt nog, så anlägga Bäfrarne sin boning i sjelfva dammen. Små
Bolmar välja de helst till boningsplatser, emedan de der äro säkrast för rofdjur.
Af fruktan för dessa, göra de å sina hus ingen utgång åt landsidan; men när
vattnet stiger för högt och tvingar dem att fly undan, anbringa de hastigt en öppning
■i kojans öfra del. Vid dylika tillfällen omkomma de likväl ofta, äfvensom af brist
på födo-ämnen, då de bosatt sig i en trakt, som ej har tillgång på sjöblan, aspar
och björkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
