Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Vet du, det funderar man inte vidare över,
svarade Bamsen. Man traskar och traskar gata upp
och gata ned i regn och snö, i dimma och mörker
och är till slut så trött och slö, att det skulle kvitta
en lika, om det vore en kejsare eller en tiggare,
som steg upp i vagnen.
— Då är du väl glad, att det är slut? sade
Kastor. Ett sådant gatuliv måste ju bli odrägligt i
längden.
— Ja, jag vet inte, vad jag skall säga, svarade
Bamsen. Man vänjer sig vid allt, och i morse var
det ledsamt att inte se kamraten, och det kändes
rätt trist att veta, att jag nu aldrig mera skall
göra stora ronden kring Stockholms gator och
torg.
— Och nu gå de elektriska? sade Kastor och
stirrade på Bamsen med ett uttryck, som visade, att
han inte alls kunde fatta meningen.
— Ja, nu gå de, svarade Bamsen. Och om de
piskade ihjäl mig, så skulle jag inte kunna säga,
hur det går till. Det är något där uppe, ser du!
Något som är levande, fastän man inte ser det. Det
kommer liksom susande och tar spårvagnarna i
kalu-ven — och så är det färdigt! De äro inte till att
hålla. De störta i väg, som om vargen vore efter
dem. Innan du hinner ömsa ben fyra gånger, äro
de borta som en rök. Men vet du, det är då inte
värt, att vi fundera över det, för jag kan trampa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
