Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ SMÅ RÅDJUR.
21
— Jag vet inte, om man kan kalla människan
djur, svarade modern. Hon har bara två ben.
— Bara två ben! upprepade den andra råkalven.
Men hur skall hon då kunna gå?
— Jag vet verkligen inte, hur människorna bära
sig åt, men säkert är, att de både kunna gå och
springa, och när de förfölja oss, springa de så fort,
att man skulle tro, att de hade vingar.
— Men varför förfölja de oss? frågade de små
råkalvarna.
— Därför att de hata oss och blott trakta efter
att döda oss, svarade modern.
— Men varför hata de oss? frågade de små. Vi
göra dem väl intet ont?
— Nej, mina barn, vi göra dem intet ont, och
jag har hela livet funderat på varför de vilja göra
oss illa. Men det är nu en gång så. De känna
o o
sig lyckliga, om de kunna döda oss.
— Men det är ju förskräckligt, jämrade de små
och kröpo tätt intill modern. Och vi, som tänkte,
att allting var så gott och fridfullt. Skall man nu
jämt vara rädd för rovfåglar och människor.
— Så länge ni äro så små, ha ni nog intet att
frukta, sade modern. Men om ni först bli stora, då
fa ni allt ha ögon och öron mecl er och vara lätta
på foten, så ni kunna flyga i väg vid minsta tecken
till fara.
— Men hur bär människorna sig åt för att döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
