Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ SMÅ RÅDJUR.
31
hon ha blommor till midsommar och hade gått upp
på ängen på eftermiddagen för att plocka sin korg
full. Hon höll den under den vänstra armen, medan
hon med högra handen kastade allt flera blommor
i den. Då hände det, att strax bredvid ekbusken
växte en mängd blåklockor, som hon böjde sig ned
för att taga, och då fick hon ögonen på de små
råkalvarna, som lågo hopkrupna där under. Två
par bruna ögon stirrade förfärade på henne. Men
annars rörde de små djuren sig inte utan lågo så
stilla, som om de voro döda.
Maddli stod länge och såg på dem, men hon rörde
dem inte, ty hon visste, att om en människa med
sina händer berör ett litet rådjur, då kommer aldrig
dess mor att vidare befatta sig med det, och hon
kunde ju inte veta, om modern till dessa små
rå-kalvar var död, eller om hon blott hade avlägsnat
sig på en stund. Hon såg sig därför noga omkring
för att påminna sig stället, och gick därefter hem
med sina blommor. Men då hon tidigt nästa
morgon åter kom upp till ängen, förstod hon, att de
små råkalvarna voro ensamma och övergivna. De
lågo kalla och huttrande av köld och hunger mecl
tillslutna ögon nära att dö av svält.
— Stackars små barn, sade hon med sin blidaste
röst och böjde sig ned emot dem. Ha ni ingen
mor? Ha de skjutit ihjäl henne och lämnat er
ensamma och övergivna här? Stackars små barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
