Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ SMÅ RÅDJUR.
35
henne, som ger oss flaskan, utan henne, vid vars
bröst vi drucko, hon som flög så lätt omkring på
ängen ?
— Ja visst kommer jag ihåg henne, svarade
den andra. Och du skall få se, hon kommer
nog en dag och hämtar oss! Dä skola vi åter
komma upp på ängen mellan bergen och kunna
gå omkring bland alla blommorna och
fjärilarna.
— Å, vad jag är trött! sade den förste lille. Jag
kan inte längre stå på mina ben, och jag vill bara
sova, sova.
Han slöt ögonen och sänkte huvudet, och strax
därefter sovo de båda djupt.
Nästa morgon, då Macldli kom med diflaskan,
ville ingen av råkalvarna dricka. De väncle bort
huvudet och föllo i hop på lägret.
— Nu vet jag då rakt inte, vad jag skall taga
mig till, sade Maddli. Inte kunna de tåla mjölken,
inte vill de dricka kaffe eller kamomillte. Det är
nog som de säga, att av hundra råkaivar, som man
försöker uppföda, är det knappast en, som blir vid
liv. De längta tillbaks till ensamheten bland
bergen och bli blott starka och friska, när de dricka
sin egen moders mjölk.
Och så var det. Först dog den ene och strax
efter den andre av cle små råkalvarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
