Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
DJUR OCH MÄNNISKOR.
börja gala, men det ljöd, efter det förkrossande läte,
som Goliat hade åstadkommit, ganska tarvligt och
svagt och hälsades med ett sakta fnissande från
hönsflocken.
— Han är storartad, viskade den ena hönan till
den andra. Vilken färg, vilken hållning! Vilka
makalösa ben! — Och vilken kam! suckade den
största vita Leghornhönan och slöt ögonen
liksom alldeles betagen av dess obeskrivliga skönhet.
Lilla Minka stod i ett hörn som förstenad och såg
på Goliat, men Fedor närmade sig henne och sade
mycket fort och bestämt på ryska:
— Du vågar inte titta på den stora karlen! Bara
jag ser dig bliga på honom ett ögonblick, så
hackar jag ut ögonen på dig — så du vet det!
Fedors ögon sköto blixtar av raseri, men lilla
Minka slank hastigt bakom Fedor. Hon skakade
av fasa och sade snyftande:
— Han är gräslig! Rent av gräslig! Jag hoppas, att
min herre vill beskydda mig emot honom. I en olycklig
stund har han kommit att störa friden i värt hem!
— Lugna dig! svarade lilla Fedor. Lugna dig,
du lilla toka! Det är inte storleken, som avgör
makten. Han är dum, den där stora besten, det
såg jag på eviga minuten, och hos mig kan du
vara trygg. Du är ju i alla fall min egen lilla söta
Minka!
— O, min Fedor! kacklade Minka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
