Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Och så är det något i vårt lynne, som så alldeles
skiljer oss från de dumma, tröga svenska och tyska
hönsen. Vi stå inte och stirra på honom och visa
vår beundran. Vi munhuggas, skratta och
konversera med honom dagen lång. Kan man tänka
sig något roligare än våra små samkväm, när vi gå
och skrapa här ute på gräsmattan?
— Och så kvick han är! utbröt en annan höna.
Häromdagen, då han fann en larv, lät han den
falla med utropet: Har man sett på maken! Jag
trodde, det var en korv.
— Hi! hi! ki! ki! skrattade alla hönsen.
— Jag sätter nu mest värde på hans
utomordentliga ridderlighet, anmärkte en tjock, vit höna.
Aldrig skall man få se honom taga den minsta föda,
som erbjudes oss, utan att först ha gett plats för
damerna. Man kan dock inte alltid rusa fram för
att få av det bästa, men Goliat väntar hellre fem
minuter, än han låter en annan stackare vara utan.
Häromdagen, då fröken kastade ut korn, rusade
verkligen alla på ett ganska simpelt sätt åstad för
att sluka det, men Goliat stod och såg efter mig.
Fru Susanne, sade han på sitt stilla, insmickrande
sätt, fru Susanne. Kom hit, så skall jag hjälpa er
att finna ett par korn, och så kastade han kammen
så där överlägset från den ena sidan till den andra.
Den största vita hönan sade intet. Den visste
nog, att den, när allt kom omkring, intog första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
