Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN HÖNSGÅRDEN.
45
platsen i Goliats hjärta. De andra hönorna skulle
veta — å, de skulle blott veta, vad han sade henne,
när de voro på tu man hand!
Den största vita hönan hette Blanche och hade
en viss likhet med Goliat. Men som höna hade hon
dock en helt annan karaktär. Hon var lat och
oföretagsam, ganska dum men särdeles välskapad
och bländande vit. Hon hade inga väninnor bland
de andra hönsen utan höll sig gärna för sig själv,
värpte stora välsmakande ägg men ville ogärna ligga,
varför fröken ofta to o- ägoren ifrån henne och lade
O oo
dem under en annan höna, som hade mera
moderliga instinkter.
Nu var det en höstdag. Det hade regnat, och
himlen var ännu överdragen med stora, tunga moln.
Blanche hade just värpt och låg ännu ett
ögonblick i sitt behagliga halmbo, medan Goliat stod
vid hennes sida och talade älskvärda, uppmuntrande
ord till henne.
— Du är söt, Blanche! Ingen i hela hönsgården,
nej, ingen i hela världen är så söt som du. Jag
vet, min älskling, att det kan kosta på att värpa,
men så äro också dina ägg berömda ända ned till
Göteborg. Jag är stolt, när jag ser, hur stora och
tunga de äro! Se så! Res nu på dig, så skola vi
gå ut och promenera, innan regnet börjar ånyo.
Blanche låg alldeles stilla och tittade upp på
Goliat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
