Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANEN.
53
— Döda dem! skrek hon och viftade med
vingarna. Lät ingen av alla de eländiga rövarna slippa
undan!
Slutligen blev det lugnt, och nu fingo svanorna
fred. Svanmor lade om våren fyra stora, vackra
ägg, och i rättan tid tittade fyra svanungar ut
ur dem. Ni vet nog, att svanungar inte genast
äro lika vackra som de bli med tiden, utan snarare
se ut som gulgrå, otympliga ankor. Men både
svanfar och svanmor voro förtjusta i dem. Knappast
hade de kommit ur ägget, förrän de summo efter
sina föräldrar, snappade efter mygg och flugor och
pillade gräs och vass vid stranden. De växte också
fort, mycket fortare än små barn, och deras far och
mor kunde knappt svara på alla de frågor de gjorde
dem.
— Vad heter detta hav? frågade den ena
svanungen modern.
— Jag tror att det är världshavet, svarade hon.
Åtminstone är det ett av de största hav som
finnas.
— Varför stå alla de där och glo på oss? frågade
den andra svanungen och vred halsen mot
sandgången omkring dammen, där en hel hop människor
hade samlat sig för att betrakta svanorna.
— De beundra oss, sade svanmor och lyfte på
halsen. Vi äro de vackraste fåglar, som finnas, och
det gläder folk att se oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
