Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Följden blev, att endast två av svanungarna blevo
vingklippta, men parkmästaren trodde, att han hade
haft tag i dem alla tre.
Ju längre det led på sommaren, desto vitare och
vackrare blevo de, och de båda äldsta började finna
nöje i att ta emot bröd och skorpor, som kastades
till dem av barnen på stranden.
— Vi ha det härligt! sade de till modern. Vi
bo i ett slott och kunna varje dag simma omkring
på det blå havet, och så komma dessa vackra,
välklädda barn och ge oss vetebröd. Vi försöka
också böja halsarna riktigt vackert och uppföra
oss fint.
— Ni ä’ två söta flickor, sade svanmor, och jag
ser, att ni blir allt mer och mer lika mig. Se, där
kommer grevinnan med sina barn. Räta upp
halsarna och sim i rad!
Men den yngsta svanungen var liksom av ett helt
annat slag. Kanske berodde det på, att den inte
hade blivit vingklippt.
En sommardag, då den var ute och sam med
modern och systrarna, sade den plötsligt:
— Mor! Jag tycker här är så tråkigt. Jag vill
inte vara här längre. Jag vill bort.
— Vad är det nu för nycker du har? sade
svanmor. Här har du väl allt vad du kan önska dig i
världen.
— Ja, men mor skall komma ihåg, att jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
