Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
tydligt, att den lilla kanariefågeln njöt oändligt av
att stå i det öppna fönstret, varifrån den kunde se
himlen och solen. Det var visst något, som då
påminde den om dess ursprung, den gång dess
förfäder hade fladdrat fritt omkring i palmskogarna på
Kanarieöarna och hela jorden hade varit som en
blomsterträdgård, där de kunde slå sig ned, var de
behagade. När gamla fröken fick ett av dessa
barska bud från grannarna: Tag bort den där
otäcka fågeln, den skriker ju sönder öronen på en! j
— ja, då reste hon sig och tog med darrande hän- J
der fågelburen från fönsterkarmen och bar den bort
till ett litet bord vid sängen.
Fågeln teg ögonblickligen, ty inte kunde den
känna sig eldad ett sjunga lovsånger till himlens
och jordens härlighet, där den ställdes i hörnet av
det trånga, dystra rummet, men den hoppade
ängsligt från pinne till pinne och såg på fröken, som
om den skulle säga: Kunde man nu inte unna mig
det lilla nöjet? Var det något orätt i, att jag blev
glad vid att åter se solen, som hela vintern gömt
sig bakom muren mitt emot? Ar det nödvändigt,
att tillvaron skall vara så sorglig?
Och gamla fröken blev sittande inne i det skumma
hörnet av rummet för att hålla kanariefågeln
sällskap och tala goda ord till den.
Men så kom en märklig dag i fågelns liv. Den
började få bråttom och samla till ett litet bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
